För det mesta när jag är ute och joggar kring kvarteret så tänker jag på hur snabbt jag springer samt försöker pejla in om kondisen förändrats på något sätt, flåset, andningen, ja hela köret helt enkelt så jag vet var jag har mig själv.
Det händer dock att tankarna flyger iväg och när jag väl återvänt till springandet så märker jag att jag håller en fart som är mycket mer än bara orimligt hög. Det är ju dock inte så konstigt i sig att man inte håller koll på sin fart när man har tankarna på annat håll men att denna fartökning aldrig leder till en mer ansträngd andning är nog mer mystiskt.
Snarare verkar det som om andningen i stort sätt upphört eller rättare sagt lagt sig på en knappt märkbar nivå. Skulle jag försöka att höja farten på ett koncentrerat sätt så ökar andnngen efter ett tag helt klart och det blir inte längre lika bekvämt att jogga.
Detta har jag hört talas om tidigare och det är uppenbart att det är en fråga om nån sorts placeboeffekt men på vilket sätt. Är det så att jag sänker min kapacitet när jag tänker på springandet och då hamnar under min "normala" nivå eller är det så att jag höjer min kapacitet över den "normala nivån när jag ej koncentrerar mig på springandet.